När kroppen säger till...
Ja vad ska man säga här uppe i Norrland har man inte så många vänner om man säger så.. har väl en del kompisar som man träffar då och då men ingen vän som man umgås med ofta...
Den närmaste vännen är väl Diana får jag väl säga utan att tveka faktiskt! Jag vet att jag kan tala med henne om allt och det är jag oerhört tacksam för och jag vet hon ställer upp även då hon har sin egen lilla söta familj :) Du är bäst gumman!
Jag sa nyligen till Di att jag inte skrev om känslor i bloggen, men med det syftar jag lite på vad det är för känslor och sen lite vad jag skriver hehe... jag öppnar mig ju absolut inte helt osm ni som läser min blogg redan vet hehe
Diana vad ska man säga om henne, jo hon gör alla samtal till vår trevliga handledare haha... otrevlig tant det där... Hon lättar upp dagen när den känns tung och även om vi inte alltid får mycket gjort eller får så mycket som vi skulle kunna gjort så har vi alltid roligt i alla fall! (L)
Vad hade man gjort om man inte träffat henne den där dagen för säkert snart 2 år sedan.. När vi satt ensamma i vars ett hörn på universitetet och vänta på att få börja vår inriktning och vi båda två kände att alla andra satt två och två och man ville därför inte tränga sig på... Sen den dagen har vi träffats eller pratat nästintill varje dag ju! haha
Ja Diana kan man väl säga är en riktigt bra vän och jag försöker vara det för henne med!! Vårt examensarbete kommer att bli bäst och vi kommer aldrig såga ngn som de idioterna i fredags! :)
Nu undrar ni kanske över titeln?! Ja vad ska man säga... när kroppen säger till och domnar bort och man bara sitter helt still och tänker vad ska man göra? Vissa dagar är toppen och vissa mindre toppen så är det och en del dagar anser kroppen att man inte orkar och då biter man ihop tar på sig leendet och ger sig iväg! Det är då man behöver vänner som Diana!
Inte för att tala illa om alla andra jag känner men Di är en väldigt speciell vän även om hon är 10 år äldre känns det som om vi är exakt samma typ av människa och vi kommer överens superbra, eller ? du får gärna berätta om det inte är så?= )
Men sen finns det ju andra.... C, Nathalie (som jag fått kontakt med igen du e bäst gumman, vill verkligen se din lilla Liam och dig med för den delen haha!), Cecilia och Martina som inte alla bor här uppe men som ligger mig varmt om hjärtat ändå. Då är inte många vänner jag vet men jag har hellre få och bra vänner än många och ingen bra vän! Man märkte verkligen vem som var ens vänner när man flyttade 45 mil norrut!
Den närmaste vännen är väl Diana får jag väl säga utan att tveka faktiskt! Jag vet att jag kan tala med henne om allt och det är jag oerhört tacksam för och jag vet hon ställer upp även då hon har sin egen lilla söta familj :) Du är bäst gumman!
Jag sa nyligen till Di att jag inte skrev om känslor i bloggen, men med det syftar jag lite på vad det är för känslor och sen lite vad jag skriver hehe... jag öppnar mig ju absolut inte helt osm ni som läser min blogg redan vet hehe
Diana vad ska man säga om henne, jo hon gör alla samtal till vår trevliga handledare haha... otrevlig tant det där... Hon lättar upp dagen när den känns tung och även om vi inte alltid får mycket gjort eller får så mycket som vi skulle kunna gjort så har vi alltid roligt i alla fall! (L)
Vad hade man gjort om man inte träffat henne den där dagen för säkert snart 2 år sedan.. När vi satt ensamma i vars ett hörn på universitetet och vänta på att få börja vår inriktning och vi båda två kände att alla andra satt två och två och man ville därför inte tränga sig på... Sen den dagen har vi träffats eller pratat nästintill varje dag ju! haha
Ja Diana kan man väl säga är en riktigt bra vän och jag försöker vara det för henne med!! Vårt examensarbete kommer att bli bäst och vi kommer aldrig såga ngn som de idioterna i fredags! :)
Nu undrar ni kanske över titeln?! Ja vad ska man säga... när kroppen säger till och domnar bort och man bara sitter helt still och tänker vad ska man göra? Vissa dagar är toppen och vissa mindre toppen så är det och en del dagar anser kroppen att man inte orkar och då biter man ihop tar på sig leendet och ger sig iväg! Det är då man behöver vänner som Diana!
Inte för att tala illa om alla andra jag känner men Di är en väldigt speciell vän även om hon är 10 år äldre känns det som om vi är exakt samma typ av människa och vi kommer överens superbra, eller ? du får gärna berätta om det inte är så?= )
Men sen finns det ju andra.... C, Nathalie (som jag fått kontakt med igen du e bäst gumman, vill verkligen se din lilla Liam och dig med för den delen haha!), Cecilia och Martina som inte alla bor här uppe men som ligger mig varmt om hjärtat ändå. Då är inte många vänner jag vet men jag har hellre få och bra vänner än många och ingen bra vän! Man märkte verkligen vem som var ens vänner när man flyttade 45 mil norrut!
Kommentarer
Trackback