Ångest...
Inget CSN som rullar in på kontot, visst har jag sökt lite kurser om i fall att men idag började jag tveka.. vill jag verkligen det? Visst det är "bra-att-ha" kurser men jag vet inte... Ångesten och rädslan för framtiden finns där i alla fall.... känns tungt allting, är det så det skall kännas när man nyss fått en lärarexamen, att man känner ovisshet och rädsla?.. Tänker på vad jag ska göra härnäst från jag vaknar tills jag somnar.... Mår illa.... ont i magen... Och de man snackar med säger bara men så känner alla... jo men visst men hjälp mig då, ge mig råd... Vad ska jag göra?...
Min plan 1 var att läsa på distans för att kunna vara inskriven på vikariebanken varje dag nästan och få jobb därigenom och för att söka jobb undertiden...
Plan 2 var att läsa på LIU för att minska ner på hur många dagar jag kan vara inskriven på vikariebanken, och söka jobb samtidigt...
Min plan 3 är att ... jag vet inte ... önskar jag visste.... kankse ändå blir bäst att läsa på distans... *suckar o gråter*.... känner att magontet blir mer o mer ju fler dagar som går... ju fler dagar som går och jag närmar mig sista tentan på lärarutbildningen... Jag är vilsen och behöver ledas rätt...
Satt o skrev inbjudan till examensfest, för lite skönt är det ju att stå med en examen i hand, har bjudit en del men bara släkt o familj..vill inte ha något storslaget bara bjuda några.. de förväntar sig nästan det skulle jag tro.... Så här har jag aldrig känt.... glädje krockar med vilsenhet, ångest och osäkerhet... *suckar*
Lilla hjärtat då, du och jag SKA leka nån dag så ska jag krama om dig :(
Usch usch vännen. Det där känner jag verkligen igen, det är så hemskt när man inte kan se framåt, när det låser sig i hela systemet. Det är inte något man önskar sin värsta ovän ens. O det där som folk säger till dig hatar jag... "så känner alla". Ja men det är skillnad att vara nervös o orolig för att man inte vet hur det blir framöver. Sen att känna rent ut sagt kaos o paniken komma då kan vi snacka om skillnad. Det slår verkligen ut allt inom en, man ser nästan hur låsningen blir till sjukskrivning osv. o att det är låst helt enkelt. Ja du vet. Folk kan vara så dryga alltså det vill jag lova.
Vet ju bara vad dem sagt till min sambo många gånger som har rent ut sagt sjukskriven ångest att man får bita ihop. I de fallen så kan man inte bita ihop, inte när man är i spiralen liksom.
Ser att det nu har gått några dagar sen som du skrev just om detta o kanske har något lagt sig lite, vad vet jag. För jag vet att när man väl landar lite så brukar jag försöka ta tillfället i akt o känna igenom vad jag vill. Alltså vad säger min vilja om vad jag vill. Det kan ju vara så att man inte vet riktigt men försök att se vad det är som du vill egentligen. Vad är det som du vill nu, inte vad som är praktiskt framöver, eller vad som beror på, utan försök helt enkelt finna en riktning till vad du vill. Försök då utgå från de, då har man ett mer i fokus som gör det lättare en aning med tankarna.
Kanske inte funkar för dig men är ett råd vännen,
Kram kram kram.